Bara allt det du ser
Jag har alltid kläder på mig när jag ska sova.
Vill inte vara naken med bara mig själv.
När jag släcker lamporna och blundar, vad är det då jag ser?
Vet du inte om att det är då ingenting syns mer.
När vilan väntar och lungorna känns tunga. Hur ska jag andas?
Det är då luft, rök och tjära blandas.
Se inte på mig som en tragisk skugga av någon som är så mycket mer.
Jag är inte mer, bara allt det du ser.
Jag har ingenting att berätta, inget mer att dölja.
Trots att jag har kläderna på så ser du allt.
Hela min insida är full av någonting jag inte vet vad det är,
Det går inte att dölja ens med kläderna jag bär.
Men du hör inte all den ångest inom mig som skriker.
Hela min kropp sviker.
När ingenting hjälper och tiden bara går.
Det är då jag inser att det har gått för många år.
Joanna