Om jag kunde skriva

Tänk om jag kunde få slippa allt jag är och gör och går igenom.

Jag sitter ofta på golvet och funderar på när en människa väljer att sluta andas.

För jag tänker så ofta att det inte är ett alternativ. 

För alla andras skull kan jag ju inte ta mitt liv.

 

Men visst tänkte även Tim Lidén och Karin Boye så.

Innan tiden inte längre räckte till?

Hur länge lider en människa innan det slutar spela någon roll vad alla andra vill?

Jag undrar så ofta om det kan bli så i mina egna tankar,

När ångesten inte slutar och pulsen bara bankar.

 

Jag är 30 år gammal nu och jag börjar tröttna.

Det gör så ont, det tar aldrig slut. 

Jag äter och sen tänker jag att lite måste ut.

Lär jag mig aldrig hur hårt ångesten slår efteråt?

Jag viker mig dubbel och golvet blir blött av gråt.

 

"Det är bara ångest, ingen fara"?

Men jag dör snart, vet inte hur jag ska kunna fortsätta vara.

Jag ser inte hur jag ska kunna sluta för jag har verkligen gjort mitt bästa.

Ändå sitter jag på golvet och stoppar fingrarna i halsen för det mesta.

Det är så inrutat i min vardag nu att det är allt jag kan minnas.

Så nu önskar jag mig bara att få sluta finnas.